Hem > Fadime Sahindal > Gästbloggare: Lena Sommestad, ordförande för S-kvinnor

Gästbloggare: Lena Sommestad, ordförande för S-kvinnor

Budet om Fadimes död i januari år 2002 har för alltid etsat sig fast i minnet.

Tragedin var så djup att politikens svek blev förfärande tydligt. Efter mordet på Fadime var det inte längre möjligt för samhället att blunda för hedersrelaterat våld, med det förtryck och den förföljelse som Fadime själv hade vittnat om.

Själv mötte jag frågan om hedersvåld för första gången i min roll som forskare, under sent 1990-tal. Jag drev ett forskningsprogram om kvinnors ställning i framtidens svenska samhälle. Då blev jag kontaktad av rättssociologen Astrid Schlytter, som tidigt riktade ljuset mot hederskulturens problem.

 

Astrid Schlytter fick mig att förstå att forskning om kvinnors framtid i Sverige inte längre kunde blunda för frågor om hederskultur och värderingskonflikter. Svenska feminister måste tänka om. Hon ställde de viktiga frågorna. ”Vem tar den utsatta flickans parti?” ”Vilket ansvar har politiken?” Schlytters kritik mot 1990-talets svenska politik var chockerande skarp. Politiken hade inte bara försummat att ta unga, utsatta kvinnors parti. Den hade gått ut på att osynliggöra deras utsatthet.

 

Idag är läget ett annat. Insikten om hedersrelaterat våld och förtryck har vuxit, bland politiker och forskare. Fler vill försvara unga kvinnors rätt till ett eget liv.

 

Men mycket återstår att göra.

 

En stor utmaning handlar om att stärka skyddet mot barnäktenskap och tvångsäktenskap. Trots att svensk lag i princip gör klart att äktenskap ska ingås av fri vilja från 18 års ålder, drivs många unga in i ofrivilliga äktenskap. Skärpt lagstiftning krävs. Samhället måste stå på de ungas sida.

 

En annan utmaning handlar om att försvara den starka, generella välfärdspolitiken.

 

Kvinnors frihetskamp, genom historien, har handlat om att skapa ett eget handlingsutrymme, i relation till familj och släkt. Därför är det oroväckande att den generella svenska välfärdspolitiken inte längre lika tydligt som tidigare värnar individens rätt till social trygghet och personlig autonomi. Allt mer ansvar för försörjning och välfärd skjuts över på familjen. Det drabbar alla kvinnor, men allra mest de kvinnor som är i störst behov av samhällets stöd.

 

Många kvinnor som går emot hedersförtryckets påbud om hur kvinnor ska vara och leva tvingas att välja mellan sin frihet och sin familj. Det är i grunden ett omöjligt val. Att bli förskjuten från sin familj är ett trauma i sig. Då krävs socialt stöd så att ett fängelse inom familjen inte bara byts ut mot ett annat fängelse: fattigdom och isolering. Den som tvingas bryta helt med familj och släkt för att fly undan hot måste få chansen att bygga en ny framtid.

 

Vi ska aldrig glömma Fadimes öde och hennes kamp för ett eget liv i frihet och värdighet. Vi ska heller aldrig glömma alla de kvinnor som i tystnad lever ett liv utan frihet under hedersrelaterat förtryck, och inte heller alla de kvinnor som kämpar för rätten att få vara sin egen.

 

Vi ska aldrig glömma, därför att kampen berör själva kärnan i varje människas liv: längtan efter att växa och utvecklas, med de drömmar och förmågor som vi alla bär inom oss.

 

Vi ska aldrig glömma Fadime, och aldrig glömma att demokrati och gemensamt ansvar behövs för att värna kvinnors rättigheter och kvinnors frihet.

Lena Sommestad

Lena Sommestad är ordförande i S-kvinnor sedan 2011. Hon är till yrket professor i ekonomisk historia.

Annonser
Kategorier:Fadime Sahindal Taggar:
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: