FADIMEDAGEN 2012: Göteborg

 

MANIFESTATION

I Göteborg, på Gustav Adolfs torg, kommer Fadimes minne att hedras lördagen 21 januari klockan 14:00.

Talare (klara i nuläget)

Soleyman Ghasemyani, författare, socionom och medlem i Glöm Aldrig Pela och Fadime föreningen
Rasool Awla, statsvetare och sociolog
Neshmil Fatahi, representant från Iranska flyktingars riksorganisation

Musik

Sång av Sue Sergel (sång för Fadime)

 

Kontaktperson

Tofigh Mohammadi

mobil: 073-9809990, e-mail: peiam@hotmail.com

 

PRESS 

Idag skriver Göteborgsposten om hedersvåld, Fadime och vår manifestation. Läs mer här och här.

 

VARMT VÄLKOMNA.

Gästblogg: Lena Andersson, författare och kolumnist på DN:s ledarsida

Den 21 januari är det tio år sedan Fadime Sahindal sköts ihjäl av sin far. Det är svårt att tänka sig en viktigare och sorgligare kamp för människans befrielse ur omyndighet än Fadimes. Priset hon betalade var ohyggligt. Hon fick plikta med sitt liv för försöket att leva fri och autonom. Varken Fadime eller Pela Atroshi, som också mördades för att hon dragit skam över släkten, är avvikelser från en annars godartad eller harmlös hedersnorm. Deras öden exemplifierar denna norm. Och den lever och frodas. Idén att döttrar, söner, fruar och släktingar ska kontrolleras med avseende på relationer och sexualitet står tio år efter Fadimes död stark hos dem vars liv genomsyras av hederslogiken.

Att skam kan vända upp och ner på en av evolutionens förutsättningar, skyddet av avkomman, säger något om styrkan i socialt konstruerade idéer. Men socialt konstruerade idéer är just konstruerade. Det innebär att de kan förändras. Men då gäller det att omvärlden inte sviktar i fråga om kvinnors och flickors mänskliga rättigheter eller rätten att välja sin sexualitet. Då gäller det att man prioriterar individen när hänvisningarna kommer om diskriminering och kulturell särart. Då gäller det att påminna sig att tradition inte är ett argument, utan kräver argument. Och att familje- och släktnormer inte är en privatsak om de skadar.

Ett av problemen i hanteringen av hederstänkande är att det inte är det fysiska våldet som utgör systemet. Hedersmorden, som är få, är snarare tecknet på att systemet krackelerar. Det fysiska våldet följer när tvånget misslyckas. Mord på döttrar är inte systemets väsen, kontroll är dess väsen. Kontroll utifrån kön och kyskhet. Hedern och lidandet tiger still, det är skammen och protesten som väsnas. Hedern utgörs av just stillhet, av icke-handling: att inte få delta i all undervisning eller i aktiviteter med icke godkända personer, inte tänka fritt om sin framtid men däremot ständigt tänka på sin passivitet och sedlighet, att alltid vara påpassad och passa på sig själv. Och ytterst: könsåtskillnaden som ideologi och kvinnans fångenhet i könet. Hederskulturen är denna logik. Mord sker inte förrän den förtryckta spränger logiken och vägrar lyda.

Hedersförtryck är inte – som alkoholism, allmän försumlighet eller regelbundna raseriutbrott, vilka också helt styr familjers liv – ett missbruk, en oönskad olycka, en bristande impulskontroll. Hedern är ett högsta ideal, ett idésystem om det bästa sättet att uppfostra och det mest anständiga sättet att leva. Förtrycket kan aldrig upphöra så länge idésystemet är kvar. Det måste ändras inne i huvudena på dem som bär det. Det kan bara ske genom stöd och positiv påverkan av tankemönstren så att det till slut blir uppenbart att systemet är ohållbart. Tydliga regelverk hjälper förmodligen också.

Att räkna offer för hedersmord och säga att hederskultur inte finns som struktur ska nog ses som en felslagen ambition. Eftersom mördandet inte är strukturen utan ett symtom på den, och eftersom förtrycket utgörs av oavlåtligt mentalt våld är det inte i första hand mordoffren som förkroppsligar den förfärande verkligheten. Det är den dagliga hederspraktiken och tankemönstret som måste uppmärksammans och förändras – idén att det är rätt att bemäktiga sig familjemedlemmars liv.

Ungdomsstyrelsen publicerade år 2009 en rapport som angav att 70 000 personer i Sverige mellan 16 och 25 år erfar att de inte själva får bestämma över sitt kärleks- och sexliv nu eller i framtiden. Världens frihetliga och demokratiska krafter är inte skuld till detta men har ett fullständigt ansvar att åstadkomma något, att inte förminska, relativisera, blunda eller bortförklara. Det förutsätter likabehandling av människor oavsett härkomst. När det gäller liv, autonomi och lidande får man helt enkelt anta att människors behov inte är obegripliga.

Idéer om skam och heder har de flesta. Föreställningar om skamligheter och försök att kontrollera andras uppfattning om den egna hedern är vanliga och värda att begrunda och problematisera för var och en av oss. I hederskulturen är de dock väldigt mycket snävare definierade. Skam kommer ur tanken att man inte får begå fel. Mer fruktbara är föreställningar om ansvar och skuld. Skuld går att reglera fredligt och tänka förnuftigt kring. Skam är bara en förtärande känsla av oduglighet, en förnimmelse av att rätten att finnas är förverkad. Skam kan aldrig sonas och leder så till aggressivitet. Skam har inget med ansvar att göra, det är dess problem.

Alla människor är mottagliga för förändring av sitt tänkande. Hederskulturen har kommit in i hjärnan som en idé, då kan den också ge vika för andra idéer och stimuli. Oförtröttligt resonerande stimuli, individinriktade, burna av jämlikhetstanken, obevekliga rörande könsseparatism och orimliga frihetsinskränkningar. Under tiden måste varje tänkbart stöd ges till dem som likt Fadime har rest sig ur ett ideal och flytt till ett annat.

Lena Andersson

 Lena Andersson är kolumnist på Dagens Nyheters ledarsida. Hon är även författare och kom senast ut med boken ”Förnuft och högmod” som är en samling av hennes bästa texter. Lena skrev även en krönika i dagens DN, läs den här.

Konferens: Europeiskt utbyte om hedersvåld – hur går vi vidare?

Evenemang i Stockholm

Den 20 januari samlas gäster från Europa, forskare, politiker  myndigheter och ideella organisationer för att utbyta erfarenheter om arbetet mot hedersrelaterat våld i stort – och tvångsäktenskap i synnerhet.

Konferensen sker mellan 13:00 och 16:00 i Paulinrummet i Stockholms Stadshus.

Anföranden hålls av:
Diana Wallis, EU-kommissionens vice ordförande från Belgien.
Jazvinder Sanghera, advokat, författarinna och grundare till Karma Nirvana, mot tvångstvångsäktenskap, från England.
Ahmed Mansour, socionom och verksam i Heros, från Tyskland.
Roberta Bunazzi, ordförande för European Foundation for Democracy EFD från Belgien.

Övriga medverkande:

Anna König Jerlmyr, moderat socialborgarråd i Stockholm.
Devin Rexvid, doktorand i socialt arbete vid Umeå universitet.

Juno Blom, verksamhetsutvecklare vid Länsstyrelsen i Östergötland.
Martin Permén, ansvarig för frågor om hedersrelaterat våld, Rikspolisstyrelsen.
Eduardo Grutzky, projektledare för HBT och heder som drivs av ALMAeuropa och RFSL ungdom.

Maria Rashidi, Ordförande för Kvinnors rätt.
Azam Qaraee,Verksamhetschef hos Linnamottagningen.
Sara Mohammad: Ordförande för Riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime Föreningen.

Paneldebatt med NGO organisationer.

Samtalsedare: Eduardo Grutzky

 

Varmt välkomna! 

Manifestation i Stockholm, 19/1: Karlsson, Avci, Stark och Neemani

                   

 

Den 19 januari kommer vi minnas Fadime Sahindal genom att finnas på plats på Centralstationen hela dagen.

Mellan klockan 18:00 och 19:00 kommer vi att ha en manifestation dit alla  som vill är välkomna.

Klara talare just nu är:

Ulrika Karlsson, riksdagsledamot för Moderaterna.

Gulan Avci, kommunfullmäktigeledamot för Folkpartiet i Stockholm.

Inger Stark, kommunfullmäktigeledamot för Vänsterpartiet i Stockholm.

Susanne Neemani, verksamhetsledare för systerjouren Somaya.

 

VÄLKOMNA!

BILJETTSLÄPP: BOKA DIN BILJETT TILL MINNESHÖGTIDEN IDAG

Nu kan man äntligen beställa biljetter till minneshögtiden för Fadime på Uppsala stadsteater!

Klicka här och välj Minneshögtid för Fadime.

Biljettpriser

Vuxna, 100 :-

Ungdom upp till 16 år,  50 :-

Press kommer in kostnadsfritt – glöm ej ackreditera dig under fliken ”Press och Ackreditering” ovan eller kontakta Saga Rosén 0727-315 435.  

Efterfrågan har varit stor, så se till att du beställer din biljett på en gång för att garantera en plats.

Varmt välkomna!

Klart idag: Fadimes advokat, Leif Ericksson, talar på minneshögtiden

Det är med stolthet vi kan berätta att Leif Ericksson, Fadime Sahindals advokat, kommer att tala och närvara på minneshögtiden på Uppsala Stadsteater.

Ericksson berättade i samband med mordet på Fadime om sin klient: ”Fadime var den moraliskt sett modigaste klient jag någonsin haft. Hon ville leva sitt eget liv.”

I samband med 10-årsdagen sedan Fadime blev mördad släpper han en bok om Fadime tillsammans med journalisten Ulf Broberg. Bokens titel är ”Du ska dö: En dokumentär berättelse om  mordet på Fadime Sahindal”.

Underbara Sara Varga hedrar Fadime

Fina Sara Varga kommer att hedra Fadime genom att vara med och uppträda till hennes minne under minneshögtiden i Uppsala stadsteater. Sara slog igenom ordentligt i Melodifestivalen 2011 med låten ”Spring för livet” . Sara är även DJ och har dessutom skrivit boken ”Från groda till prins”.

Gästblogg: Rasool Awla, statsvetare och sociolog

Låt inte Fadime Sahindals kamp gå förlorad

Med anledning av 10-årsdagen av Fadime Sahindals död invigs idag en minnespark för henne i Uppsala. När kommunen hade tagit beslut om att bygga en minnesplats, gick TT i augusti 2010 ut med nyheten. Den spreds snabbt i medierna och som så många gånger förr hävdade TT, många tidningar och SVT att Fadime mördades för att hon hade haft en svensk pojkvän. Man kan läsa och höra i alla möjliga sammanhang att orsaken till att Fadime mördades var att hon hade valt en svensk pojkvän eller ”fel person”, det vill säga en svensk kristen man.

Fadime offrade bokstavligen sitt liv för att förklara för det svenska folket vad hedersvåld går ut på. Genom sina föredrag och offentliga tal försökte hon berätta att hedersvåld och hedersförtryck inte hör till någon specifik religion, kultur, klass eller etnisk grupp. Hon gjorde däremot skillnad mellan det våd och förtryck som hon själv och andra invandrarkvinnor hade drabbats av i hederns namn och det våld som etniska svenska män utsätter kvinnor för.

Hedersvåld förekommer i varierande grad bland såväl muslimer som de som tillhör religiösa minoriteter i islamvärlden. Fadime själv var inte muslim. Hon var alevit. Pappan till hennes pojkvän Patrik Lindesjö, däremot är muslim från Iran. Hedersvåld har inte uppstått bland invandrargrupper i Sverige! Vi har tagit med oss ”seden” hit. Ingen av det tiotal personer som har mördats i Sverige i hederns namn har mig veterligen haft förhållanden med svenskar. Kvinnor i en hederskultur drar inte skam över sin släkt genom att skaffa sig en pojkvän med en annan etnisk- eller religionstillhörighet än sin egen. Deras ”brott” är att de har dristat sig till att inleda en relation överhuvudtaget! De tusentals kvinnor som mördas i hederns namn i världen varje år dödas inte för att de har haft en affär med en svensk man. De allra flesta dödas i sina egna hemmiljöer på grund av att de har haft en relation med en man – oftast en granne – som har samma kultur, religion och etniska tillhörighet som kvinnan själv.

I de miljöer där hedersmord förekommer behöver inte en kvinna ens inleda en kärleksrelation för att hon ska bli mördad. Minsta avvikelse från de normer som heders- och kyskhetskulturen påbjuder dem kan leda till mord. Alla de som har dödats i hederns namn i Sverige hade inte haft förhållanden. Några har mördats på grund av att de har velat dra sig ur sitt äktenskap.

Journalister har som bekant oerhört stor makt men just därför också ett stort ansvar. Få andra påståenden om invandrare och muslimer torde kunna skapa sådan rasism, främlingsfientlighet och islamofobi som de ovan nämnda formuleringarna är i stånd att göra. Inte hade väl Fadime velat att orsaken till hennes död skulle förklaras på det här viset?

Många svenska feminister gör ingen skillnad mellan det våld som begås i hederns namn och det våld som begås av västerländska män mot kvinnor. Deras uppfattning är att alla former av mäns våld mot kvinnor är universellt och har sin grund i patriarkatet. Våld som våld och mord som mord. Genom den här typen av förklaringar av hedersrelaterat våld förenklas och reduceras orsakerna till och konsekvenserna av det hedersförtryck som håller kvinnor genom hela livet i ständigt skräck.

Patriarkala normer ligger förvisso bakom nästan allt det våld som män utsätter kvinnor för, inklusive hedersvåld, men det finns fundamentala skillnader mellan orsakerna bakom och formerna av våldet! Heders- och kyskhetsnormer är minst lika viktiga som patriarkala normer när det gäller hedersvåld. Endast patriarkala strukturer räcker alltså inte som förklaring när det gäller hedersvåld. Som avslutning på sitt tal i Riksdagen den 2 november 2001 sade Fadime: ”Jag hoppas att ni inte vänder dem [invandrarkvinnor som drabbas av hedersvåld och hedersförtryck] ryggen, att ni inte blundar för dem.”  Det vore ett stort svek mot alla kvinnor som härstammar från kyskhetskulturer, om det hedersrelaterade våldet jämställdes med det våld i nära relationer som förekommer över hela världen.

Att begripliggöra det hedersrelaterade våldet kräver både kunskaper och fingertoppskänsla. I Sveriges har svenska kvinnor utsatts för, och utsätts för, dödligt våld av män som är dem närstående men hedersmord har aldrig förekommit i den här delen av världen. 10-årsdagen av mordet på Fadime Sahindal skulle kunna vara början på ett allvarligt försök att stoppa de felaktiga förklaringarna till hedersmord, som olyckligt nog har fått stor spridning.

Rasool Awla

Rasool Awla är statsvetare och sociolog. Rasool är engagerad i föreningen Män mot hedersförtryck. Läs mer om organisationen här.

Gästblogg: Bahareh Andersson om Fadimes arv

 

Fadimes arv efter tio års av misslyckande integrationspolitik i Sverige

Fadime Sahindal mördades av sin pappa den 21 januari 2002 och i samma stund föddes  Fadimedebatten i Sverige.

Sedan mer än tio år håller myndigheter och politiker på med ”lagstiftningar” och mera och ännu mera ”utbildningar” för myndigheter. Under tiden så växer sig hedersförtrycket i de segregerade medeltida öarna starkare. Våra godtrogna politiker tror på fullt allvar att ”utbilda bort” kulturrelativismens idévärd hos de bland annat ledande professorerna som t.ex. Massoud Kamali, Eva Lundgren, Maud Eduards och andra vilka skrämmer svenskarna till tystnad med ”rasisthotelser” om de bara vågade se sammanhanget mellan heder, våld och kultur?

Ja! Jag talar nu alltså om en politisk praktik och inte om den vetenskapliga kulturrelativismen som är en antropologisk metod för att förstå kulturer inifrån. Några exempel till. Så som jag vet, ministern Sabuni gav Ungdomsstyrelsen uppdraget att kartlägga hedersförtryckets utbredning och att stödja föreningar som arbetar mot hedersförtryck, och det är bra. Men, samma myndighet skickar också pengar till flera antidemokratiska organisationer som t.ex. Tuff en organisation som sprider hat mot homosexuella och förbjuder vänskapen med icke troende, avslöjar SvD.

(http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/ge-inga-bidrag-till-hatet_6315534.svd)

En annan myndighet, Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) skickar årligen mer än femtio millioner kr. till olika minoritets samfund vilka befäster kyskhetskulturer. Pengar skickas också till de etniska manliga föreningarna vilka t.o.m. öppet fördömde Fadimes ”svek mot sin kultur”.

Fryshuset anställer en ung imam som vägrar ändå att säga ja till kvinnopräster och ja till rätten till att välja sin sexualitet. Den syrisk ortodoxa biskopen, Benjamin Atas fördömer också homosexualitet och hotar offentligt med att bryta kontakten med den svenska kyrkan om de viger homosexuella. Ingen svensk politiker vågar ens bemöta hans uttalande medan den svenske pastorn Åke Gren ställs inför rätten för liknade hatbrott. En imam i Rinkeby utfärdar dödshot mot ett fåtal somaliska konvertiter och bara en okänd liten tidning rapporterar skandalen i några rader.

”Toleranta” (fega) politiker beviljar ledighet från undervisning (skolborgarrådet) för flickor. De kämpar med näbbar och klor för att försvara tjejers ”rätt” till heltäckande klädsel samtidigt som de kämpar för religionsförtryckta kvinnors rätt att slippa samma klädsel i andra länder. I Sverige är till och med polisen rädd för att bli kallad för ”rasist” och klarar inte undersökningarna om balkongflickorna som det framgick i P 1 reportaget.

Ja kära läsare riksdagsmannen Waberi är bara ett av de symptomen på den svenska kulturrelativismens utbredda policy. Alltså en av de mest absurda!

Och förvånande, häromdagen publicerade tidningen City i Malmö ett kort reportage om debatten mellan tre kända feminister, dvs. Mona Sahlin, Gudrun Schyman och Maria Wetterstrand. I tidningen City i Malmö, sidan två under rubriken ”Det räcker för fan inte med hästsvans” sitter Schyman och Sahlin tillsammans med Wetterstrand och kommenterar bland annat finansminister Anders Borgs hästsvans. Ni får läsa hela skämtet själva.

http://np.netpublicator.com/netpublication/n18595282

 

Mona Sahlin fokuserar på att kvotera svenska bolagsstyrelser istället för att prioritera djupt kränkande problem där unga tjejer i Sverige försvinner eller gifts bort med tvång. Gudrun Schyman är förbannad på Anders Borgs hästsvans och Wetterstrand tycker att det är pinsamt att unga tjejer ska växa upp med den viljan att bli prinsessor eller drottningar.

Kära medsystrar efter det är att skandalen uppdagades med en skolrektor med medeltida idéer och en förolämpande syn på kvinnor som blev invald i nya moderaternas parti så sträckte jag ut en hand om hjälp. Ingen av er hjälpte mig. Ingen av er tog till orda eller höjde rösten. Varför? Är det viktigare med Anders Borgs hästsvans än Herr Waberis medeltida åsikter?

Kulturrelativism har närmast blivit ett akademiskt ämne i sig, som paradoxalt nog, drivs främst av konservativa invandrare eller vänsterfeminister, vilka därmed går religiösa fundamentalisters ärenden, istället för att försvara kvinnors intresse som de påstår sig vilja. Det är en ordakrobatik på ”hög nivå” med en bakvänd logik som förstärker kulturell förtyck mot invandrarkvinnor.

Nöden kräver att det satsas hundratals millioner på att hjälpa de ungdomar vilka redan hotas av hedersbrott, att myndigheter hedersutbildas på löpande band sedan tio år medan ingen vill eller vågar ta itu med roten till problemet. Att å ena sidan förebygga hedersvåld och å andra sidan stödja hederskulturers profeter och deras organisationer är en ren omöjlighet. Därför hävdar jag att denna kulturrelativistiska praktik, parallellt med hedersnormerna, också har bidragit till de i Sverige begångna hedersmorden. Något liknade har redan sagts år 2001, av Fadime Sahindal.

Nu är min fråga till de svenska feministerna. Vad skulle ni göra om det var svensk-svenska familjer som dömde sina döttrar till döden eller tvingade de att hoppa från balkongen därför att de råkade smutsa ned familjens heder genom att bli kär – utan släktens tillstånd? Vad skulle ni göra om de 70. 000 ungdomarna som inte kommer att få välja fritt sina framtida partner var etniska svenska ungdomar och inte invandrarungdomar? Ja, jag gissar att då skulle ni plocka upp gatustenarna och gå rasande till attack mot de organisationer och samfund vilka sprider könsapartheid och predikar kyskhetstvång och oskuldskontroll. Men, det handlar inte om svenskar utan om en månkulturell medeltid och då råder det tystnad eller handlingsförlamning så att alla, de utsatta ungdomarna och vi, en majoritet av demokratiska invandrare, får lida för detta. Jag är intresserad av era svar.

 Bahareh Andersson 

Bahare Andersson är människorättsaktivist, samhällsdebattör och kvinnofridssamordnare i Hörby kommun. Bahare bloggar här.

Integrationsminister Erik Ullenhag håller tal i Uppsala

Integrationsministern och folkpartisten Erik Ullenhag kommer att närvara och hålla tal vid minneshögtiden för Fadime Sahindal, på Uppsala Stadsteater.

Ullenhag är integrationsminister sedan 2010 och kommer från Uppsala.